Alltså, finns det något osexigare än arbetsförmedlingen? Jag visste att det var ett misstag att gå dit och ge sig i kast med de här människorna. Men uppenbarligen lider jag av svår masochism, för jag kunde inte hålla mig borta. Likt ett vilset mal drogs jag mot ljuset - bara för att, alltför sent, inse att det skulle förgöra mig.
Ok, nu överdriver jag kanske. Men bara lite.
För det ÄR nötande att liksom sparka runt, som i kvicksand, och försöka vara trevlig och snäll och tänka "men de gör ju bara sitt jobb". Samtidigt som man bara vill ställa sig upp och skrika "men för faan kärring, fattar du tröööögt eller".
Men när man upprepat hundra gånger att "nej, jag ska inte ha a-kassa" och "nej, jag vill inte gå på cv-kurs", så tappar man liksom sugen.
Allt detta för något som heter SGI som man tydligen ska ha. Åh, jag fattar inget av det här. Och det roligaste av allt - imorgon ska jag dit IGEN!
"Jo men det måste du, sådana är reglerna, man måste upprätta en handlingsplan".
Om dom tänker försöka visa mig hur hemsidan funkar en gång till så går jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar