Upptäckter från sjuksängen

När jag var liten brukade jag och min kompis Jannie spekulera mycket om universum. Typ hur stort det var, när det började, hur det gick till vid Big bang och sådär. Som man gör när man är 10. Och så brukade vi fantisera om att det fanns parallella universa där det sprang runt exakta kopior av oss. Jag antar att jag tilltalades av idén om att det fanns någon därute som var precis som jag. Överhuvudtaget har tanken på andra Mirandor eller för den delen Mirres (Mirror?) alltid känts lite småspännande. Kanske för att det inte funnits så många. Så varje gång jag sprungit på en namne så har jag blivit eld och lågor. (Många av oss är ju rätt grymma, som Miranda July tex).

Och nu, döm av min förvåning, har jag hittat en till Mirres blogg! Fatta vad spännande! En blogg-namne! Och vilken brud sedan! Även hon funderar en hel del på det här med livet och dess uppkomst visar det sig. Eller, funderar och funderar. Hon har ju det mesta ganska klart för sig. Vad skönt det måste vara. Mirre, den andra alltså, är nämligen tokkristen.

Här bjuder jag nu på ett litet uttdrag, en, tror jag iaf, egenkomponerad dramatisk berättelse, ur den andra Mirres blogg. Mycket nöje:

"Barnet i mammas mage"

Hej mamma, här är jag.
Jag ser att jag börjar få tår, fingrar och naglar.
Oj jag kan även suga på tummen nu.
Jag hör mitt hjärta slå och det är så varmt och gott här inne.
Mamma, jag hör även ditt hjärta slå som gör att jag känner mig trygg.
Mamma, vad är det som händer...Det känns kallt.
Vad är det för instrument som kommer...
Vad är det som suger..mamma ...mamma..
Jag kan inte hålla mig kvar....Mamma..Mamma
Mamma den drar med mig och jag fryser...Jag är inte färdig utveklad än.
Jag kan inte andas själv än...
Jag måste växa till...mamma...mamma.
Operationen var färdig...barnet lades i en hink för att dö..
Mamma det är kallt...mamma..mamma..jag hann inte födas förran jag skulle dö...Mamma varför...varför... ville du inte ha mig. Mamma!!!!


Japp.
Så kan det låta i en annan del av blogguniversum.