När tillvaron ter sig svår brukar jag tänka på Dr Phil.
Jo, jag brukar först förtränga att han är djupt obehaglig och blockar bilden av hans läbbiga lilla fru. Och sedan brukar jag tänka på hans honnörsord: balans.
Det är det man behöver.
Jag har tex genomlididgt en skittråkig helg i snorets tecken. Nedbäddad i soffan i TRE dagar med te och halsduk och ynklighet svept runt fötterna. Hade sett fram emot denna miniledighet. Planerat roligheter. Men nej. Detta har förvägrats mig.
Så jag har fått mitt av vila och lugn och ro nu.
Och jäklar vad pendeln SKA svänga över kommande vecka.
Så mycket kul på så få dagar, jag blir nästan matt bara jag tänker på det.
Det ska bli Henrik Schyffert-show, Indiana Jones-galapremiär, en parmiddag utan panikångest, lite fransk filmfestival och så en riktigt fet jäkla lördag som jag inte kan tänka på utan att bli extatiskt glad.
Som en liten förberedelse har jag satt tänderna i Indiana Jones-boxen och hittills jobbat mig igenom både ettan och tvåan. Hm. Vet inte om jag hade dålig smak när jag var 10 eller om det bara är så att filmerna inte har åldrats med någon större värdighet. För...de är faktiskt inte så bra. Och ganska rejält rasistiska, kvinnofientliga och trista.
Det är alltid sorgligt när ens barndoms hjältar vid närmare granskning inte riktigt håller måttet. Inte ens Indiana Jones.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar