Äntligen Lost-closure

Lost. OMG! Vilken final, jag är alldeles tagen. Ett sex säsonger långt konstverk om livet och döden är till ända. Jag har inte missat ett enda avsnitt. Inte ett.
Kan knappt fatta att det är över. Alla frågetecken är inte uträtade, långt ifrån.

Men, där jag trodde att jag skulle känna frustration och saknad, ett stort tomrum, känner jag faktiskt bara - ro.

Det måste ju betyda att avslutningen var helt perfekt.

Kommer snart

..måste bara festivala klart först. Åh, så mycket cocktails, så lite tid...

Jag fortsätter att chocka mig

Och nu ska jag snart anlända Malmö* och hör och häpna, titta på sm-finalerna i handboll! Det är så konstigt att det börjar kännas normalt. Sedan blir det Ystad och då hoppas jag på en tur i Wallanders fotspår.


*med tanke på att jag egentligen avskyr Malmö är det snudd på konstigt att jag tillbringar så mycket tid där varje år. masochism. Tänk att jag har det i mig ändå.

Idag har jag pratat film i morgonradio, sett nya shrek, korrat filmuppslag, ätit ärtsoppa och pannkakor i världens mest utskällda personalmatsal. Sedan åkt till norska ambassaden och intervjuat Stellan Skarsgård, åkt tillbaka till jobbet och skrivit ut två jobb, rusat hem, hämtat unge, åkt till Södertälje och tittat på ett gammalt bord. Nästan krockat med Robert Wells på en mack. Och nu överväger jag att övernatta i Jönköping. Känner på mig att den här helgen blir helt grym.

Då vet man att man är kvinna

"You're not a woman until people come out of your vagina and step on your dreams".

Louis CK. Världens bästa komiker.

Förresten, det här är det värsta

Länge trodde jag att spinning inte var för mig. Det verkade vara så hardcore och läbbigt på alla sätt och vis. Det är det ju också. Men nu är jag där. Jag trampar och trampar. Och nu börjar det också bli lite intressant. Det är nämligen ofta samma människor på det pass jag brukar gå på och speciellt en kille fascinerar mig. Och gör mig obekväm på det där viset man kan känna om man plötsligt blir alldeles för privat med en total stranger. Han sitter alltid längst fram och svettas enormt.
Men framförallt så lägger han ner hela sin själ i cyklingen.
Från uppvärmningens trevande lunk är han ett med sin cykel. Han trampar på och svettas. Stönar varje gång han ställer sig upp. Skriker till, kort och intensivt, varje gång han lägger på en ny växel. Tar liksom komandot över salen och leder oss alla in i sin egen takt. Det är likadant varje gång - han piskar oss andra att trampa fortare och tyngre. När det är som hårdast sluter han ögonen och öppnar munnen. Han osar av svett, saliv och en slags frän mustighet. När han (och vi andra) närmar sig finallåtens klimax händer det att han skriker ut: Kom igen rid cykeln, riiiiid cykeln.

När allt är klart snyter han sig.
Dricker vatten ur sin flaska och häller lite vatten i sitt hår.
Ruskar om och kliver av.

Och jag undrar om jag kanske är redo för en pt.

Det värsta med träningen

Jag gillar faktiskt att träna. Jo, det är inte så farligt när man väl kommit in i det. Känns hälsosamt. Jag investerar i mig själv. Det är faktiskt skönt att konstatera att jag numera tillhör ålderskategorin som slutat hata kroppen och börjat omfamna den. Och på allvar tycker att det viktigaste är att "ha hälsan". (Ah, självbedrägeri, he he. Nej men allvarligt. Jag är nästan där.)

Anyways.

Mitt enda problem är de som håller i passen. Jo, jag fattar att det ingår i deras jobb att vara sådär positivt hurtiga. Gärna för mig. Det ingår också att heja på oss stackare som står där och kämpar. Fine. Men gränsen går när de kräver feedback. Alltså en lika hurtig respons på de glada utropen. Och har definitivt passerats när de sedan BLIR LITE DRYGA när de inte får vad de vill ha. Typ "Oj, vad ni är tysta". Eller "Hallå, är ni där". Eller det värsta av allt: "Mår ni bra? Jaha, ska ni inte fråga mig då?"

Eh, what the fuck?
Ska man få dåligt samvete för att man inte vill bli störd i sin träningsbubbla?
Eller bara inte orkar bete sig som en yster student på ett lasbilsflak i city?
Jag betalar absurda summor pengar för att få vara ifred med mig själv, inte för att bekräfta instruktören, tack så mycket.