Kan folk inte bara slappna av?

Åh nej, inser att de där duktiga tjejerna man alltid råkar på och instinktivt ryggar för, aldrig taggar ner och försvinner. Tvärtom. Om man stört sig på daggfriska, pinnsmala, välmatchade brudar med högsta betyg i ALLT, som aldrig kan slappna av tidigare så trappas hetsen bara upp nu har jag märkt. "Nu" som i graviditetsläge då.

Inget verkar trigga igång duktighetskomplexet som just graviditet och, framförallt, själva födandet.
Är faktiskt lite chockad.
Folk vill alltså INTE föda med bedövning. Eller, snarare, vissa verkar delta i en slags tävling där det handlar om att lida så mycket som möjligt. Och typ bita ihop stoiskt.

Läste senast i morse i City om ett gäng höggravida som uttryckte sig i termer av "det ökar chansen till en naturlig förlossning".

Observera det lilla obehagliga ordet "naturlig" här.

Man vill ju inte vara onaturlig. Eller? Allra mest provocerad blir jag av de som vill föda HEMMA! But why? "Jo men så har kvinnor gjort i alla tider, yada yada". Eh, jo och kvinnor har också DÖTT i barnsäng i alla tider.

Men nu, när det finns epidural och modern sjukvård så ska man inte ta emot det! Om man ska vara riktigt jäkla duktig alltså. Som att tacka nej till antibiotika om man får lunginflammation. "Nähe du, det här fixar min kropp själv. Det har folk klarat i alla tider"

Tagga the fuck down, sisters, säger jag.

Tecken på att man har lite för mycket tid#1

Man tittar på Efter 10 med Malou.

Alltid ska man straffas

Med tanke på att jag inte har druckit alkohol de senaste åtta månaderna så borde jag ju vara sjukt sharp vid det här laget. Min hjärna borde ju ha uppgraderats. Eller åtminstone återställts. De där gamla, ruttna, bakisluktande hjärncellerna måste ju ha peelats bort och lämnat plats för pigga och fräscha små gråa rackare.

Varför går det då seeegare än någonsin att tänka, formulera ord i skrift (mycket tråkig effekt eftersom det typ är det jag gör for a living) och framförallt- att liksom komma till skott. Här offrar man en STOR del av sin livsstil och vad får man? En fördel? Knappast. Man får en hjärna full av smet.

Just do it- en härlig slogan som brukade beteckna mig. Väldigt avlägset. Väldigt.

Det är fan inte rättvist.

Fokus och krystning

Inom förlossningsvärlden snackas det mycket om "målbilder". Jag är inte så värst insatt än så länge men jag antar att det är en inre vision man ska ha och hämta kraft ur när det är som jävligast.

Jag har i alla fall min målbild klar för mig: Att jag sitter på Tranans uteservering i sommar, med ett glas champagne (eller en flaska) i näven. Omringad av nära och kära och med lille krabaten sovandes i (den svindyra) vagnen bredvid. Bara att fokusera och krysta på det.

För övrigt tycker jag det är skönt att mina bloggvänner outar sin twitter-ambivalens. Jag fattar inget heller.

Närå, jag har inga cravings

13.30 tog jag fram den här chokladpuddingen och den mörka chokladkakan. 13.35 var det slut.

Tack och förlåt

Ni får ursäkta bröstmjölksaromen som kommer att vila över Mirres blogg framöver. Det börjar ju liksom närma sig. Dagen B- som i bebbe. Helt galet, fattar inte hur det kunde gå så fort...

Men idag hos barnmorskan konstaterades det att krabaten lagt sig till rätta. Med huvudet, ja, ni hajar ungefär var.

Den kan visserligen vända sig några gånger till fram till det verkligen är dags att komma ut. Men ändå. Där ligger den nu, UPP OCH NER. Och sprattlar. Vilket märkligt sätt att ladda för livet, liksom.

Att vi alla har gjort det.
Varenda en på bussen har varit en kletig, blålila 3-kilosklump som skruvat ut sig genom sin mammas privata delar. Inte konstigt att man skriker när man föds.

Det är sånt jag funderar på mest nu för tiden.

Bare with me.

Jag = copycat

Jag snodde den här listan rakt av från Sara (fast jag har satt in egna svar alltså). Och hon hade visst snott den i sin tur. Typiskt media.

DAGENS VILL HA: Arbetsmoral.
DAGENS KLÄDSEL: Ett par ganska fula mamma-jeans, min killes kofta, stoor t-shirt.
DAGENS SMINK: Som vanligt: mascara, ögonpenna och lite rouge.
DAGENS FRISYR: En katastrof. Har inte orkat plattånga ordentligt.
DAGENS HÄNDELSE: Dokumentärfilm på Rio, spännande snicksnack med Karro från bladet. Sen indisk lunch med Emma och Anna e. Love the frilansliv.
DAGENS LÅT: Den där nya med Salem al Fakir. GÅR inte att undvika.
DAGENS PLANER: Åka till mormor en sväng. Eh, jobba kanske?
DAGENS SAKNAD: Min kondition.
DAGENS DUMMASTE: Akut trötthet. Och intolerans mot folk jag inte riktigt orkar med att vara trevlig mot. Skärpning.
DAGENS SJUKA: Anar jag en svag rodnad i halsen?
DAGENS DROG: Kaffe i så fall. Den enda drog jag har kvar. (Sara detta svarade du med- är du också på smällen?)
DAGENS KÖP: En flaska Ramlösa. Utan smak. Man har ju läst "Hemlige kocken".
DAGENS GODIS: Mörk choklad.
DAGENS HUMÖR: Ofokuserad. Kommer att straffa sig snart.
DAGENS ORD: "Passa på och sov nu. Medan du kan".