Den givna hackkyckligen

–Men, det är ju rena sakfel i den här artikeln.
– Jo, men det är väl ingen nyhet att dom brukar göra allt för att vinkla negativt.
– Ändå irriterande, speciellt just idag när vi har 56 sidor och ett wrap och nästan inga pluggar alls. Vi har ju bara funnits i ett år, give us a break, liksom.
– Klassiskt mobbarmanér.
– Hur menar du?
– Att hacka på den som är minst.
– Hur då minst, i storleken?
– Ja, vi är ju så små och gulliga.

(Jag och Clarence diskuterar dagens drapa i en branschtidning).

Fortfarande rädd

Var och såg en pressvisning av Mikael Håfströms "1408" i förmiddags. Det är en Stephen King-filmatisering med John Cusak i huvudrollen. Rätt bra faktiskt. Och fan läskig. Känns liksom lite pinsamt att sitta där bland en massa coola filmjournalister och vara skraj på riktigt. Men det var jag. Stötte på en tjej som jag aldrig träffat tidigare på toaletten efteråt. Hon var typ vit i fejan och frågade om jag också sett filmen precis.
Ja, sa jag.
Shit, jag skakar fortfarande sa hon.

Det gjorde jag med. Jävla Stephen King. Hade glömt hur läskig han kan vara.

Missar jag något viktigt nu?

Jag drabbas allt oftare av känslan att jag borde göra något vettigt. Vettigare. Med livet alltså. Men jag vete tusan vad det skulle kunna vara. Jag har inte ett enda konkret mål i sikte. Vilket är dåligt. För har man målsättningar brukar det oftast sluta med att man lyckas. Så har det funkat hittills för mig iaf. Men om framtiden känns som ett enda grådisigt töcken utan några särskilda ljuspunkter- vad gör man då?

Ok, alternativ...
1. Det uppenbara- sluta jiddra och skaffa barn. Det gör ju alla andra.
Hm..men jag vill inte. Jag gillar ju att jobba och typ dricka sprit.

2. Skaffa ett mer spännande jobb då?
Hm...det är inget större fel på det jag har. Tvärtom. Trist att jobba på en sån utskälld och okreddig tidning kanske. Fast det är ju ett problem jag får diskutera med min fåfänga.

3. Skaffa en givande hobby kanske?
Hm..vem ser jag ut som, Ernst?

4. Ok, men sluta gnäll då din omöjliga tönt.
Hm..got a point there.

Kolhydratschock

Men Mirre, hur går det egentligen med den där bantningen?
Jo, tackar som frågar. Det går ganska bra (minus tre kilo sedan semestern tog slut) med tanke på att jag knappt tränar och dricker rätt mycket alkohol för tillfället.
Men idag känner jag mig nästan lite svimfärdig. Så nu jäklar blir det kolhydrater. Mmm...



Visst ser det smarrigt ut - direkt från Ica Globens delikatessdisk.

Nu ska jag lägga på ett kol med jobbet, så jag kan smygtitta lite på Idol senare ikväll utan att skämmas. Igår hejade jag på Christoffer och idag är jag mest nyfiken på Marie Picasso.

Och så måste jag ju läsa ALLT om Alex- JOA-Anrell-debaclet. Ingen rast och ingen ro.

Är jag tråkig om jag säger att det var fruktansvärt?

Äh, jag orkar inte ens berätta om Ladies Night. Olivias min nedan illustrerar det hela ganska bra på något vis.



Fick för övrigt en härlig inblick i hur det är att vara Olivia när vi efter spektaklet blev inskuffade i en champagnespäckad hummer-limo, med diverse kvinnliga kändisar, och körda till efterfesten på Plaza club. Mycket bisarrt och otroligt tacky, speciellt när chauffören körde fel. Christine Meltzer var snabbast på champagnen och skickade runt flarran i bilen. Marie Serneholt och hennes polare passade. Och Haddy Jallow blev lite irriterad över den dåliga musiken.

På festen totalvägrade arrangören att låta oss gå (när vi försökte smita iväg) och tog Olivia i ett fast grepp och styrde oss med bestämda steg till vip-rummet. Vad ska man säga, vi fick offra oss och käka och dricka lite gratis. Sedan kom alla artisterna och shit vad folk smörade. Helt otroligt. Ungefär då beställde Anders Timell in en flaska skumpa. Och sedan gick allt överstyr. Jag kom hem halv fem och vad som egentligen hände där emellan kommer jag knappt ihåg. Får då och då minnesflashbacks av shots, East, svarta män, V, irrfärd genom köket ner till Hells Kitchen (kan det vara Stockholms gräsligaste ställe just nu?), champagne, Spy Bar (fick visa leg!), ännu mera shots. Avslutade kvällen med att dokumentera mig själv i min hiss.



Ganska fräsch om jag får säga det själv. Låg sedan i fosterställning hela dagen igår. Och drog på fest igen på kvällen. He he. Än är jag inte 30. Goddammit.

Jag vill också vara president

Ah, ljuva fredag, en dag för reflektion. Sammanfattning. Målarbetessummering. Det har fallit på min lott att kolla om nöjesredaktionen har levt upp till sina egna högt ställda mål. Har inte orkat bläddra mig igenom skörden av Stockholm- Malmö- och Götet-upplagorna för hela veckan ännu. Men jag kan inte tänka mig annat än att det blir en ren fröjd- som vanligt nu för tiden.

(Måste bara skryta lite: Vi är fan helt grymt bra just nu och spöar konkurrenterna i stort sett varje dag! TT-cred, egna nyheter, stabila egna ideér och intervjuer- vi är så mycket före m allt. Det ska jag ta med mig in i helgen och mysa loss över. Folk som säger att det inte är någon skillnad på gratistidningarna (eller att de allmänt skulle vara av pissdålig kvalitet) KAN verkligen inte vara särskilt flitiga läsare av sådana.)

Nåväl. Bästa grejen idag (förutom vårt snack med supermusslan Lars Winnerbäck då förstås) är en rolig liten grej från Venezuela. Hugo "ta ingen skit" Chavez har beslutat sig för att landet såklart ska ha en egen tid. Närmare bestämt en halvtimmes förskjutning bakåt. Och fort ska det gå, redan på måndag ska reformen vara genomförd.

Det finns, enligt honom, ingen anledning till att hela världen ska följa ett tidssystem som har dikterats av det "imperialistiska USA".

Helt rätt. Om jag var en diktatorpresident skulle jag också göra som jag damn well pleased. Dessutom har karln en egen talkshow. Det skulle jag också ha. Heja Hugo!

En liten tant

Är gräsänka i helgen. Av en sjuk, sjuk slump ska jag också gå på Ladies Night. Det hela känns mycket konstigt. Pustar av inbillad doft av alkoläsk, småstadskåtma och gammalt smink samsas runt mig i detta nu. Ändå tycker jag i största hemlighet att det ska bli spännande.

Jag är också lite rädd.