492 000 skäl att vara glad

Idag spänner vi musklerna och tackar Orvestoguden.

Var vänlig stör ej

Nu är den här. Äntligen.

Inte bara hat

Jag har en vän, låt oss kalla henne Olivia. Hon brukar ofta få mail och bloggkommentarer från det svenska folket, som faktiskt inte bara har det berömda blogghatet på hjärtat. Ibland när det plingar till i inkorgen är det muntrationer som detta:

Hej!

Jag heter xx och är 22 år och är singel så jag vill bara höra om du är
singel så vi kan börja träffas nång gång som en dejt. Jag söker en flickvän
nu jag är 1.78cm lång, vi kan gå på t.ex bio, mysmiddag, fika eller
romantisk picknick i nån park. Men du kan väl höra av dig till mig om du är
intresserad. Du kan maila mig eller så ring
mig på mobnr xx så vi kan prata och bestämma träff. Jag har
telefontid: Mån-fre 12.00-16.00. Lör-sön 12.00-16.00.

OBS: Jag är snäll, söt, romanisk, snygg, glad, mysig, öppen, rolig, humor,
omtänksam, sportintresserad
/xx

Ahhh! Äntligen känner jag mig på lite bättre humör!

Vad är det för fel på skivbolagstjejer?

Jag menar, de jobbar i en bransch på utdöende. (Kommer ni ihåg typ i mitten på 80-talet när det coolaste som fanns var att jobba på skivbolag? Det gör dom iaf). Man skulle ju kunna tro att det är dags att vakna upp ur dvalan och
1. Sluta jiddra och 2. Börja visa lite ödmjukhet.

Icke.

De kör på Bingo-metoden. Kör på som vanligt. Och tror att DOM gör OSS en tjänst när de fixar intervjuer med sina artister. Ofta med attityden "Tjena, nu släpper xx ny skiva/spelar där och där. Det passar oss bra om det kommer i tidningen på tisdag".

Åh morr, jag känner mig aggressiv. En naturlig reaktion när folk tar en för en idiot.

Orkar förresten inte ens börja förklara hur mycket jag avskyr den nya Coca Cola Zero-reklamen för det vore som att släppa proppen ur ett badkar och jag ska snart sova.
Men det är mycket.

Borgarklassens diskreta charm ?

Är så chockad över hur enormt traditionella folk (typ kompisar och bekanta) blir när det kommer till bröllopsbestyr. Är det någon slags inre borgarbrackighet som föser tillbaka vanligtvis moderna människor i evolutionen?

Ta presentlistorna. Varför är det ok att leka julafton med önskelista bara för att man bestämt sig för att gifta sig? Par som har bott ihop i åratal tycker plötsligt att det är en skön idé att polarna ska komplettera finporslinet som tack för festen.

Eller fenomenet svensexa/möhippa. Vad fan är det egentligen? "Sista natten med gänget?" Eh..ja, för efter vigseln är det tack och adjö till allt normalt socialt umgänge och baaara parliv som gäller. Visst, ett ståndande bröllop kan vara en bra ursäkt att dra ihop sina gamla kompisar för en nostalgistund tillsammans.
Eller allmän förnedring, beroende på hur man utformar det hela.
Men för min egen del kan jag bara konstatera att sex års vänskap inte räckte långt när det kom till kritan. Jag har nämligen bröst och det platsade inte på svensexan för min polare som gifte sig härom året. Men 500 spänn till ett par glas från kosta boda, det gick bra att få hosta upp.

Ser inte fram emot när ungarna kommer. Då blir det väl en återgång till groggsalongen för killarna medan brudarna snackar amning till kaffet. Hjälp.

Tough shit

Herregud vad bra Six feet under är just nu, det är så fruktanvärt plågsamt varenda sekund, jag pallar knappt. När Nate dog (DOG!!!) började jag nästan gråta, jag kände mig på allvar skakad. Kan inte fatta att det bara är ETT enda avsnitt kvar, jag orkar inte tänka på hur jobbigt det kommer att bli att försöka fylla det tomrummet. Den här serien har fan i åratal varit den sista utposten i helgen och nästan hela tiden varit så bra. Oj, vad jag har identifierat mig med Claire genom åren. Stört mig så enormt på old folk-sexet (allvarligt, det enda som är värre än att se oattraktiva människor ha sex på tv är att se gamla människor hångla, burr). Och vad otroligt deprimerande det är att Brenda och Nate aldrig fick det att funka. Nu när jag tänker på det inser jag att Six feet är den enda serie jag fortfarande följer på bänka-mig-en viss-tid-viset. Så nästa söndag tar jag inte bara farväl av familjen Fisher, det blir också ett definitivt farväl till traditionellt tv-tittande.

Äh, klart vi tar taxi

Åhh herregud vilken rolig kväll. Så..somrig. Hade glömt hur det var att strosa på höga klackar med bara tår mellan Berns och Spybar i soluppgång. Att komma hem alldeles för sent och så är det så ljust att man inte kan somna fast allt drinkande och snackande, virvlande och deeptalkande borde ha klubbat en i huvudet för länge, länge sedan. Det känns som att jag träffade nästan alla jag känner under kvällens lopp och att alla liksom förflyttade sig simultant mellan ställena, så att man fiffigt nog kunde återuppta konversationen där man pausade den i någon toakö eller barträngsel på stället innan. Vi lever i en precis lagom liten stad på det sättet. Vilket gör taxiresan mellan Stureplan och Sveavägen (87 kr)till något av kvällens största frågetecken.



Lovisa och Olivia tar after workandet på allvar.

Vad tar jag då med mig från kvällen (förutom taxikvitton på ca 600 kronor)?
1. Jared Leto. Jo, min generations främsta fantasiobjekt (någon förvirrad själ igår trodde felaktigt att Brad Pitt i Thelma & Louise skulle vara den som satte våra små flickekropar i brand under det tidiga 90-talet. Fel såklart. Det var ju Jared i Mitt så kallade liv som drog det lasset) gled runt på Berns och så lite småhet ut. Fortfarande.

2. Vetskapen att en person i min närhet har en av de konstigaste kroppsliga funktionerna jag någonsin hört talas om. Sagda person hävdar att om hon kliar sig på svanskotan så kissar hon. Konstigt men lite spännande.

3. Rödvin och cola. En slice citron på det och vips: sommarens drink!



Anders vet vad som gäller.