Jag. Äta. Plast. Nu

När man är supertrött och less är det ju tur att hon är så jädra gullig.

Man vet att man blivit gammal..

..när man stöter på gamla krogragg på öppna förskolan. Och ser sådana där som man alltid såg ute förr, på dagisvisningar. He he.
Tänk, ena dagen står man där, med en ljummen drink i näven, sedan vips, är det runtvisning i snickis och kuddis som gäller...
Och vi ser alla lika förvirrade ut.

Men va fan!

NU ÄR DET JU SNART JUL!

IGEN!

VARFÖR, ÅH VARFÖR kommer detta faktum alltid som en chock för mig?
Och nyår, vad ska man göra då? Jag är fasen inte inbjuden på någon fecke.
Och alla årsbästalistor, vad ska man skriva i dem? Jag har inte hunnit kontemplera och vet ni vad? Det är inte bara årets bästa filmer som ska summeras utan hela jämrans ÅRTIONDETS (och vart fasen tog det vägen, årtiondet som innehöll ens ungdom? Va? Jag var ju 22 typ igår! Och är det inte obehagligt hur man plötsligt varit vuxen i ett helt decennium och överhuvudtaget KAN sammanfatta!)

Pust pust, djupandas.
Jag längtar fan till januari. Gråa, blanka januari då allt är kallt och lugnt och man inte behöver prestera, bara överleva.

Så fostrar du en slacker

För att inte skapa ännu en duktig flicka här i världen satsar jag stenhårt på att låta mitt barn hänga. Bara hänga- med sköna typer. Det går ganska bra tycker jag. Vad vi ser här är inte mindre än ett mycket viktigt budord som praktiseras: "Du skall aldrig kliva ur pyjamasen före lunch på helgen".



Norrland - perfekt för blivande slackers.

Jag åkte till Norrland

..och fick vara mig själv tillsammans med de fina vännerna.

På spaning efter skoterns dag.

Nya tider nya besvär

Förr om åren brukade jag störa mig på okända snubbar som liksom dök upp bakifrån och halvviskade fram "hej, tjejen, hur är läget? Vad ska du göra i kväll?". Och sedan kanske erbjöd lite skamliga förslag.

Nu för tiden brukar jag störa mig på okända snubbar som liksom dyker upp bakifrån och halvviskar fram "hej tjejen, vilka ringer du med idag? Vill du sänka dina kostnader?". Och sedan kanske erbjuda lite prisvärda förslag.

Vet faktiskt inte vilket som är värst.

Lite trött faktiskt

Äh, lite barn har väl aldrig stoppat någon.
Har jag tänkt.
Och så är det ju.

Men.
Efter fem månader med det lilla underverket så...börjar jag faktiskt bli lite trött.
Det nöter att inte sova ordentligt och att ständigt, ständigt ta hand om en liten hjälplös och krävande varelse och den lilla chock som uppstod när jag insåg att vänta nu, det här kommer ju ALDRIG att ta slut, har jag inte riktigt hämtat mig ifrån ännu.

Ville bara säga det.
Trött.