Sökes: Riktiga nördar

Jag har blivit taggad. Igen. Ser full och typ nyhånglad ut. Igen. Jämrans Facebook. Vad är det för en ondskefull funktion- att man kan ladda upp bilder i ANDRAS intet ont anande profiler. Utan att man får förhandsgranska skiten först.

"Men du kan ju ta bort bilderna som du inte gillar", säger snusförnuftig vän av ordning.

Eh, ja det är ju avslappnat och coolt. Att TA BORT bilder man inte gillar. Censurera bilden av sig själv. (Det gör jag ju självklart i mina privata album. Där är jag aldrig annat än skitsnygg, skitsmal och välsminkad. Men att censurera andras bilder, där går väl någon slags gräns ändå?)

Förutom då en gång kom jag precis på. Cissan tog vidriga, vidriga bilder av mig på Öland förra sommaren. Hon borde grillas sakta som ett dilamm över öppen eld för dom bilderna. Orkar inte gå in närmare på dem men orden "blekfet", "pigmentutmanad" och "strandsvullen" skulle kunna finnas med i en eventuell beskrivning. De små raringarna rev jag sönder i ett obevakat ögonblick. Ha ha. Misstänker dock att den sluga lilla räven har sparat något exemplar för framtida mobbing.

Anyways.

Facebook är idag även en källa till stor glädje. Har nämligen fått en inbjudan av min gamla vän Mattias Dahlström att vara med i ett popquiz på Pet sounds på torsdag. He he. Får mig osökt att minnas min senaste (och enda) eskapad på denna tillställning. Av okänd anledning befann jag mig iaf där i källaren, och trängde mig på laget "Mästerkatten och klåparen" med Oisin Cantwell och Erika Wasserman som deltagare. Och vi sööööög. Rejält. Det var hemskt. Vi kom sist. Dead sist. Men jag hade rätt på en fråga om Ronan Keating. Respekt.

Behöver jag säga att jag vill ha nya lagkamrater? Några bud? Det KAN ju inte gå sämre än sist...

Hooked

– Borde vi inte få bullar idag, säger Linda.
- Varför då?, frågar jag.
– Det är ju kanelbullens dag. Det borde vi få tycker jag.
– Jo, här snålas det ju VERKLIGEN på sötsaker...

– Vaddå...nu har man ju jobbat upp ett beroende...

Uppdatering:
(Tio minuter senare kommer ett förlösande mail för alla sugar addicts)

Nu är Linda nöjd. Hon har fått sin fix. Vilka enablers dom är ändå, våra arbetsgivare.

Eh, ursäkta?

Hm..det är just nu obehagligt många som hittar till min blogg genom att googla "Linda Isacsson gummistövlar".

Romanser på redaktionen!

Alltså, för att vara en redaktion sprängfylld av extremt attraktiva människor i sina bästa år så bjuds det på alldeles för lite skandaler. Nu har vi fasen jobbat i hop i över 1 år. Snart 2 i vissa fall (typ vi spillror från den gamla goda stockholmsredaktionen; Clarence, Sara, Jonas, Ted och lilla moi). Och vi är ju för fasiken journalister (skolade på kvällstidning för bövelen!). Men icke. Alla håller på sig och går hem till sitt efter jobbet. Det mest upphetsande som händer här är typ att vi överdoserar på tårta titt som tätt.

Eller? Är det verkligen hela historien?

Över lite vitlök och levande ljus igår kväll försökte vi tappert vaska fram den lilla skandalkvot som möjligen kan finnas. Ted hetsade i vanlig ordning. (Kanske var det bristen på omedelbar smuts som fick honom att, i desperation, lansera dagens största utropstecken: "Nasty"-bullen i sin gomorronkrönika?)

Och mycket riktigt. Det visade sig ju att det VISST finns skandaler. Inte minst Eva, som blivit dagredigerare och således kan inviga oss andra om vad som egentligen händer på natten, var en värdefull källa till intressant information. He he.

Natten är lite mytomspunnen överlag. Det ryktas ju om öl-och chipsorgier varje torsdagsnatt. Bara en sådan sak.

Nu smäller champagnekorkarna

Men vad vore väl ett kalas på jobbet utan - just det, tårta!

Å så gott.

Här föds höstens stjärnor

Jag avskyr såklart konceptet. Inget med "Bonde söker fru" känns på förhand som något för mig. Är beredd att ta fram vassaste kniven på presskonferensen. Formulerar i smyg meningar med ord som "dynga", "lyteskomik" och "cynism". Men så får vi se två avsnitt. Och trots att Linda Isacsson på allvar säger "kvinnfolk" minst två gånger. Och har minst tre par gummistövlar i glada färger. Så älskar jag det.

Det kommer ni också att göra.

Nu sprutar det grädde

Sedan jag började här ute i Globen har jag ätit tårta säkert en gång i veckan. Minst. Det verkar vara en högst skriven regel här på bygget. Det SKA ätas tårta. När någon fyller år, slutar, börjar, kommer tillbaka, har slagit rekord, har namnsdag, är allmänt bra eller tja, bara för att det är gott. Tårta it is. Möjligen en bulle eller ibland glass och kakor. Men oftast tårta. Har fan aldrig ätit så mycket tårta i mitt liv. Kanske är det närheten till Globen som liksom lockar fram det. Att de anställda här på något vis jämför sig med den enorma uppblåsta badbollsformade byggnaden? Typ, det spelar ingen roll hur stora vi än blir, ställer vi oss bredvid Globen ser vi ändå små och nätta ut?

Whatever. Förra veckan käkade jag tårta och bullar TVÅ gånger. Och imorgon är det dags igen. Vi fyller ett år. Tjoho! Såklart ska det firas. Men nu är det jag som sätter ner foten. Jag blir inte nöjd förrän vi gemensamt drar på oss de hiskeliga knallgula tröjorna och firar som anständiga människor gör. Med sprit.