Mirres blogg

Lördag i parken

2010-10-16T14:19:00.000+01:00

Det tråkigaste med att ha barn är utan tvekan att man måste hänga i lekparker. Det är en tristess på en nivå som nästan gör mig deprimerad. Galonbyxor. Sand. Däckgungor. Snor. Hurtiga föräldrar i oömma kläder. Usch, det ända som är värre är maratontittning på Bananer i pyjamas. Varför, varför har mitt barn så kassa intressen?

Höst tack och lov

2010-08-06T10:17:00.002+01:00

Pust. Sommarlov med en ettåring är iofs mysigt, stundtals. Men hey, när den lilla gullisen vaknar kl 06.00 VARJE dag och ännu så länge är för liten för att leka själv eller ens titta på tv (alltså, kan detta vara mitt barn? hur kan hon rata tv:n? den som är sååå roolig) så innebär ju det desto mer engagemang från en stackars sömndrucken mamma. Eller pappa. Mest pappa på morgonen. He he.

Att fly tillbaka in på en luftkonditionerad redaktion med vuxna människor, som inte envisas med att klättra på ens ben, kleta ner en med mellisfrukt och packa upp exakt allt som finns i ens väska samtidigt som de smågnäller eller bara pratar osammanhängande, kändes faktiskt inte så dumt igår.

Avslappnande faktiskt.
Äntligen lite lugn och ro.

Jag är alltså på semester

2010-07-26T20:41:00.001+01:00

Återkommer i augusti.

Blir du lycklig av internet?

2010-07-07T09:19:00.002+01:00

Internet är slut, säger min ungdomsidol Prince.
Tänk, han gör samma analys som Ines Uusman gjorde i mitten av 90-talet. Tänk om det var så att hon bara var way, way ahead...

Världens bästa horoskop

2010-07-04T15:11:00.003+01:00

Enligt månadens horoskop ska jag stanna upp ett tag och reflektera över vad jag har. Det är tydligen en sådan period just nu. Ok, då gör jag väl det då.

Varulvsdyrkan

2010-06-30T16:12:00.001+01:00

Dagens chock: Det finns alltså vuxna kvinnor som tillhör Team Jacob. Kvinnor i min närhet. Christ.

Att ligga med 20-åringar

2010-06-29T15:35:00.002+01:00

...är tydligen helt bananas nu för tiden. Inte för att jag har den blekaste. Men jag har hört ett och annat. En för mig bekant 30-plussare som bröt upp från ett långvarigt förhållande för några år sedan har nu konstaterat att det nästan inte finns några lika gamla tjejer kvar där ute på marknaden (hm, kan det verkligen stämma?) och har då liksom tvingats söka sig neråt i åldrarna. Enligt uppgift är detta "skittråkigt" och "förbryllande". Det förstnämnda eftersom 20-åringarna inte har så mycket intressant att säga och det senare eftersom de är så porrskadade att de "gör vad som helst". För killens skull.

Jag vet inte men det kan vara något av det deppigaste jag har hört.
Har den där mystanten från RFSU som förklarar vikten av glidmedel och njutning på egna villkor helt slutat med sina rundor i skolorna nu för tiden?
Verkar vara läge för en comeback.

Störst av allt är kärleken

2010-06-22T12:02:00.001+01:00

..så där. Nu har jag grinat klart.

Snart smäller det

2010-06-17T14:29:00.004+01:00

Det är något alldeles speciellt att befinna sig på en kvällstidningsredaktion som börjat sjuda. Det ligger en energi och drar sig, snart kommer den att ta form och börja koka ordentligt. Det råder det ingen tvekan om. Kraften i den här lokalen kommer att explodera, alla inblandade kommer att tagga upp och resultatet kommer att bli historiskt.

Det är jag övertygad om, på ett eller annat vis.
Jag är nästan lite ledsen över att jag inte ska vara med och bidra i bröllopsbevakningen.
(Fast bara nästan).

Men jag som ÄLSKAR att skura dagisgolv!

2010-06-17T07:42:00.003+01:00

"Städa hela dagiset? Varje dag i en vecka? Och komma in och avlasta personalen när det behövs vikarier? Jamen SÅ KUL! Verkligen!"

Ni vet när man sitter och ljuger sig blå på anställningsintervjuer, för jobb man egentligen inte vill ha ("ja, jag är expert på att ha många bollar i luften, flexibel? jajamensan!"), precis så satt jag och försökte smöra in mitt barn på ett föräldrakooperativ igår. Lite sista utvägen när den kommunala kön känns ungefär lika svårforcerad som polisens avspärrningar kring slottet på lördag.

Dom var mycket tydliga: det finns EN plats till hösten och TRE intresserade.
Vilken tur att lillan var extra vild och hetsåt en banan, kladdade ner och sprang runt, runt och uppvisade någon slags adhd-light-beteende.
Undrar om det var ett bra tecken att de avslutade med, "Vi ringer ER"...

Damn you, dagissituationen på K-holmen...

Allmän uppdatering

2010-06-15T15:57:00.002+01:00

Så här ligger det till:

Jag äger i nuläget en endaste lägenhet på K-holmen. Känns mycket, mycket bra.
Den andra är således såld.
Ingen Lyxfällan här inte.
Har levt utan tv och ordentlig säng i flera veckor.
Hinner aldrig läsa tidningar.
Min enda info kommer från löpsedlar.
Jag vet att det pågår ett vm (har ännu inte sett en enda match) och att det är bröllop på lördag. Annars är jag typ lika påläst som Gunde Svan var på Haiti, i i stort sett alla frågor.
Allt jag äger ligger nedpackat i lådor.
Blev därför glad när jag fick tattarsmink av Caroline idag. Gul ögonskugga- who knew!

Ja, det var väl allt för tillfället, undrar ni något är det bara att fråga.

Jag bara nickar och håller med

2010-06-07T13:50:00.003+01:00

Folk som är gravida med sitt ANDRA barn får ursäkta. Men det är helt enkelt inte så spännande. Det är ju liksom samma sak en gång till, både för de drababde och för omgivningen. Svårt att hetsa upp sig liksom.

Första degen i ugnen däremot - det är lite roligare. Dels därför att personerna i fråga fortfarande går att umgås med som vanligt. Dels för att det är mysigt att minnas tillbaka på sin egen (rosafärgade, totalt av hjärnan censurerad) väntans tid.
Och så för att det är så rörande att höra deras små teorier om hur det ska bli SEN.

I helgen hörde jag följande, som hämtat ur mitt eget inre försvarstal back then:

"Äh, vadå, det blir ju vad man gör det till, klart att man fortfarande får sova och kan gå ut om man vill det. Den där svartmålningen som man får höra om hur jobbigt det är att skaffa barn, den känns så himla onödig".

"Ja, absolut, det behöver ju inte alls bli så jobbigt", svarade jag vänligt.
Hahahahahahahahahahahaha.

Hoppets ljus är tänt

2010-06-07T11:02:00.002+01:00

Ok, en visning klar, en to go!
I går visade sig universum vara på sitt allra bästa humör och riktigt pimpade iväg lägenheten. Solsken och kvittrande fåglar i parken utanför, balkongen har nog aldrig varit så lyckad.

Enligt mäklaren kom det fler personer ("helt rätt kunder") på vår visning än det vanligtvis gjort denna skakiga vår. Hoppas det kommer ännu fler idag.

Hoppashoppashoppas.

Världens mest långdragna flytt

2010-06-02T19:08:00.002+01:00

...kan få sitt avslut redan nästa vecka!
Jo, det är sant. På söndag lägger jag mitt öde i universums händer och hoppas på en mild behandling då kreti och pleti (helst sjukt förmögna sådana) ska klampa in i mitt hem de senaste tre och ett halvt åren och förhoppningsvis förälska sig på samma sätt som jag gjorde en gång i tiden.

(Här hade jag kunnat skriva något nostalgiskt fint om hur det var här jag blev vuxen, blev lycklig, fick uppleva livets mirakel osv men ärligt talat, är bara så trött på hele skiten nu att jag bara vill lägga mig ner och grina på studs, egentligen).

Flytten var alltså tänkt att inledas redan i januari. Nu ville universum inte det och istället fick jag uppleva ett stort fett hån i nästan ett halvår - i form av en vattenläcka, ett stort utsågat hål i taket, minus 15 grader och baljor över köksgolvet i månader. För att inte tala om hur det känns att balansera på den lilla vassa eggen som skiljer ett vanligt liv från ett som platsar i "Lyxfällan", på grund av dubbla boendekostnader.

P U S T!

Det måste vara slut på plågeriet nu. Dags för en vändning. Att få ett happy end i sikte, liksom.
Så nu håller vi tummarna, ok?
Och hoppas på en galen högkonjabudgivning, helt opåverkad av galna greker och räntehöjningshot, visst?

Äntligen Lost-closure

2010-05-25T08:43:00.003+01:00

Lost. OMG! Vilken final, jag är alldeles tagen. Ett sex säsonger långt konstverk om livet och döden är till ända. Jag har inte missat ett enda avsnitt. Inte ett.
Kan knappt fatta att det är över. Alla frågetecken är inte uträtade, långt ifrån.

Men, där jag trodde att jag skulle känna frustration och saknad, ett stort tomrum, känner jag faktiskt bara - ro.

Det måste ju betyda att avslutningen var helt perfekt.

Kommer snart

2010-05-17T13:34:00.002+01:00

..måste bara festivala klart först. Åh, så mycket cocktails, så lite tid...

Jag fortsätter att chocka mig

2010-05-08T09:26:00.002+01:00

Och nu ska jag snart anlända Malmö* och hör och häpna, titta på sm-finalerna i handboll! Det är så konstigt att det börjar kännas normalt. Sedan blir det Ystad och då hoppas jag på en tur i Wallanders fotspår.

*med tanke på att jag egentligen avskyr Malmö är det snudd på konstigt att jag tillbringar så mycket tid där varje år. masochism. Tänk att jag har det i mig ändå.

2010-05-06T20:20:00.003+01:00

Idag har jag pratat film i morgonradio, sett nya shrek, korrat filmuppslag, ätit ärtsoppa och pannkakor i världens mest utskällda personalmatsal. Sedan åkt till norska ambassaden och intervjuat Stellan Skarsgård, åkt tillbaka till jobbet och skrivit ut två jobb, rusat hem, hämtat unge, åkt till Södertälje och tittat på ett gammalt bord. Nästan krockat med Robert Wells på en mack. Och nu överväger jag att övernatta i Jönköping. Känner på mig att den här helgen blir helt grym.

Då vet man att man är kvinna

2010-05-04T15:10:00.001+01:00

"You're not a woman until people come out of your vagina and step on your dreams".

Louis CK. Världens bästa komiker.

Förresten, det här är det värsta

2010-04-20T20:28:00.002+01:00

Länge trodde jag att spinning inte var för mig. Det verkade vara så hardcore och läbbigt på alla sätt och vis. Det är det ju också. Men nu är jag där. Jag trampar och trampar. Och nu börjar det också bli lite intressant. Det är nämligen ofta samma människor på det pass jag brukar gå på och speciellt en kille fascinerar mig. Och gör mig obekväm på det där viset man kan känna om man plötsligt blir alldeles för privat med en total stranger. Han sitter alltid längst fram och svettas enormt.
Men framförallt så lägger han ner hela sin själ i cyklingen.
Från uppvärmningens trevande lunk är han ett med sin cykel. Han trampar på och svettas. Stönar varje gång han ställer sig upp. Skriker till, kort och intensivt, varje gång han lägger på en ny växel. Tar liksom komandot över salen och leder oss alla in i sin egen takt. Det är likadant varje gång - han piskar oss andra att trampa fortare och tyngre. När det är som hårdast sluter han ögonen och öppnar munnen. Han osar av svett, saliv och en slags frän mustighet. När han (och vi andra) närmar sig finallåtens klimax händer det att han skriker ut: Kom igen rid cykeln, riiiiid cykeln.

När allt är klart snyter han sig.
Dricker vatten ur sin flaska och häller lite vatten i sitt hår.
Ruskar om och kliver av.

Och jag undrar om jag kanske är redo för en pt.

Det värsta med träningen

2010-04-13T09:49:00.003+01:00

Jag gillar faktiskt att träna. Jo, det är inte så farligt när man väl kommit in i det. Känns hälsosamt. Jag investerar i mig själv. Det är faktiskt skönt att konstatera att jag numera tillhör ålderskategorin som slutat hata kroppen och börjat omfamna den. Och på allvar tycker att det viktigaste är att "ha hälsan". (Ah, självbedrägeri, he he. Nej men allvarligt. Jag är nästan där.)

Anyways.

Mitt enda problem är de som håller i passen. Jo, jag fattar att det ingår i deras jobb att vara sådär positivt hurtiga. Gärna för mig. Det ingår också att heja på oss stackare som står där och kämpar. Fine. Men gränsen går när de kräver feedback. Alltså en lika hurtig respons på de glada utropen. Och har definitivt passerats när de sedan BLIR LITE DRYGA när de inte får vad de vill ha. Typ "Oj, vad ni är tysta". Eller "Hallå, är ni där". Eller det värsta av allt: "Mår ni bra? Jaha, ska ni inte fråga mig då?"

Eh, what the fuck?
Ska man få dåligt samvete för att man inte vill bli störd i sin träningsbubbla?
Eller bara inte orkar bete sig som en yster student på ett lasbilsflak i city?
Jag betalar absurda summor pengar för att få vara ifred med mig själv, inte för att bekräfta instruktören, tack så mycket.

Det är nu jag börjar betala- i svett

2010-04-12T09:35:00.002+01:00

Varenda sommar, när det vankas bikinisäsong, blir jag alltid lika förbannad. För där sitter jag, blek, fet och hårig och kollar in alla andra. Som uppenbarligen TRÄNAT hela vintern och nu cashar in i form av välformade kurvor och icke ansträngt strandhäng.
Va fan, liksom.

Men i år är det jag som förbereder mig. Sakta men säkert. Jag och gymet. Gymet och jag. Minst två gånger i veckan byggs det muskler och bränns fett. Nu jädrar. Hittills syns mina ansträngningar inte ett smack men trägen vinner. Hoppas jag. Jag brukar ändå inte bada förrän i augusti, så jag har tid på mig fortfarande.

Noterat från omklädningsrummet: Unga (och inte så unga) tjejer rakar sig sjukt mycket. Ni vet vad jag menar. Och plastbröst är vanligare än man tror. Eller så råkar jag träna tillsammans med ett gäng porrstjärnor, vem vet.

Mitt nya kontor

2010-04-07T15:52:00.004+01:00

Just nu äger jag (och när jag säger jag så menar jag ju banken) två lägenheter i Stockholms innerstad. Jag försöker förtränga det bisarra i detta tillstånd (som när som helst kan resultera i medverkan i "Lyxfällan". Tur att man får öva sig i att djupandas när man ska föda barn. Passar bra i många olika typer av pressade situationer) och upprätthåller en slags normalitet antar jag.
Varje morgon vaknar jag så upp i den ena lägenheten, pussar mitt barn och dennes fader farväl, promenerar cirka fem minuter och slår mig sedan ner i min andra lägenhet. En tom, fin, stor en.
Det finns bara en soffa och ett soffbord och några enstaka leksaker.
Här sitter jag och jobbar, tack vare mobilt bredband, mobil och hämtmat.
Toppen.

Snart ska jag packa ihop och gå hem igen.
Det har varit en bra dag här på "kontoret".

*Djupa andetag*

Till Clarence:

2010-03-31T09:54:00.002+01:00

"Morsautgång", ärligt talat Clarre, hur trist låter inte det? Men ok, så här gick det:

Middag på Salongen. Ett "billigt alternativ till F12". Trots det, eller kanske just därför, gick vi bärsärk i beställningarna och notan slutade på 800 kronor per person! Tror vi hamnade i det där läget som Seinfeld så träffande beskrivit: hur man i någon slags hybris/denail, fortsätter att beställa efterrätt, kaffe, plockmat, mera vin osv i all oändlighet och får en chock när notan väl summerats. Så mycket var det hur som helst inte värt kan jag säga. Mat- och dryckmässigt alltså.
Sällskapet däremot, var ju priceless!

Fick välbehövligt skvaller, lite updates, snicksnack och så.
Den mest hetsiga debatten handlade om huruvida vi kunde passera för 25 (några trodde det, andra gapskrattade och sa no way)fortfarande. Kontentan blev nog att det inte handlar om antalet rynkor/hängigheter på kroppen utan om att vi börjat tappa greppet om het stajling. Sånt som kids plockar upp bara så där. Som vi också gjorde. Förr. När vi brydde oss (?) Och då ingick ändå en av landets hetaste modebloggare i skaran.

Sedan bar det av till Kåken. Och jag insåg att jag trott att jag varit på Kåken förut. Det har jag inte. Jag har alltså varit på 1900. Nu testade jag att gå in i lokalen några meter till- och hittade rätt. Helt ok. En drink på det och sedan föll jag i tröttkoma. Det absolut tristaste läget som finns. Så klockan 01 drog jag hem och fick sova i de fem timmar som återstod innan lilla grodan vaknade. Det kostar att ligga på topp, som det heter.

Tokigt laddad

2010-03-24T19:56:00.002Z

Jag ska ut på fredag med några härliga ladies. Det laddas för fullt. Det skickas mail om när, var, hur. Jag försökte komma på något ställe men kan tyvärr bara Riche. Och Tranan förstås men det är liksom mer ett vardagsställe. Platsar inte alls i utgåendedivisionen som ska uppnås på fredag. Ah, förväntningarna!

(Inte för att det är nåt fel på Riche, det är ju bäst. Men jag var faktiskt där för inte så värst länge sen med O och man kanske borde vidga vyerna? Eller?).

Nä, nu ska jag planera outfit. Det känns som att allt jag har i garderoben inhandlades typ 2007. Så sorgligt post-preggo på nåt vis...

Okej, okej..

2010-03-20T10:26:00.000Z

..det är 2 månader och 17 år kvar, jag vet. Tro mig.

Tack till mig själv

2010-03-19T16:20:00.002Z

I dag vill jag tacka mig själv för tio månader av föräldraledighet, som härmed avslutas. Det har varit månader av trötthet, förvirring, nya bekantskaper som bvc-sköterskan som ser ut som Sissela Kyle och amningsexperter så bestämda på sin sak att de får Vilks-hatare att framstå som timida, blöjbyten, diskning av vällingflaskor, städning typ hela tiden, radikalt minskat utrymme för eget liv, pusslande med barnvakt och jobb, slit och släp i snö, iskyla och barnvagnsovänlig snö.
Har fått se min lilla hjälplösa groda utvecklas till en kaxig unge som numera äter mat, snart kan gå själv, klättrar, skrattar väldigt mycket, har världens pajigaste framtänder, smålockigt hår, intresse för att sparka fotboll och stänka så mycket som möjligt när hon badar. Hon har även ett väl utvecklat intresse för sladdar och fjärrkontroller.

Det gjorde du bra, Mirre.

(Kommer grodan någonsin att tacka dig för allt slit? Naturligtvis inte, du tackade ju aldrig din mamma, eller hur? Däremot har du all rätt i världen att le i mjugg när hon en dag kommer hem och berättar att hon är på smällen. Precis som din egen mamma gjorde.)

Den trötta sanningen

2010-03-16T15:35:00.001Z

"Du ser ut som Courtney Love när Kurt Cobain dog".

Jo, jag ÄR lite trött, jag vet,

Mitt nya jag

2010-03-11T21:04:00.004Z

Det finns bara en sak att göra när det känns lite som pest och pina. Gå till frissan. Så nu ser the new and improved me ut ungefär så här:

(Minus botox, oklart formade bröst och svullna läppar. Men vad fan, ge mig tio år så är jag kanske där...)

Klockan 05.14 fick jag sällis

2010-03-08T04:24:00.003Z

..i Oscarsoffan. Bara de tunga priserna kvar och så lite välling på det. Kan det bli bättre?

Skjut mig?

2010-03-03T19:50:00.002Z

Jag trodde det värsta var över.
Jag hade fel.
Nu har jag dessutom ett uppsågat tak i köket.
Sjukt kallt.
Och fuktigt.
Ser fram emot torkperioden på "någon månad".
Snälla, kan någon göra mitt lidande kort?

Nu biter vi ihop

2010-02-23T10:31:00.004Z

Kom igen. Det KAN ju inte vara så här så himla länge till. Väl?
Det finns en bra grej man får lära sig inför förlossningen och det är att tänka i målbilder när det är som allra värst. Kan appliceras även på det vanliga livet.
Jag tänker tex intensivt på brunbrända ben i fina nya ballerinor, skuttande nerför croisetten. Och på en härlig picknick i Hagaparken där mitt barn springer runt barbent och snorfri.
Ahhh.

Blunda nu och tänk på solvarm hud som pressas mot din.
Bättre?
Bit ihop.

Mais oui

2010-02-18T21:15:00.002Z

Förra året blev jag ju snuvad på konfekten.
Lite som ett personligt hån hade ju bebisguden bestämt sig för att dela ut högvinsten just under filmfestivalen i Cannes.
Men i år är jag helt ogravid.
Och sjuuuukt laddad för lite Riviera-häng i maj.
Jag säger inte att det är helt spikat.
Men det finns ljus i mörkret- helt klart.

Nu vänder det, va?

2010-02-15T11:49:00.002Z

Tecken på att det kanske finns ett liv någonstans där ute ändå:

1. Mitt barn har inte längre 40 graders feber och har börjat äta efter två veckors matvägran. Hade nästan glömt vilken sötnos hon ju är. Egentligen.

2. Det dök upp en helt oväntad check. En rejäl. Mycket trevligt.

3. Det droppar inte längre i taket i köket. Alltid nåt.

4. Lite ostörd sömn en natt på hotell kan göra underverk. Speciellt när man dessutom får ta ett skumbad i marmorkar. Och dricka bubbel iklädd hotellbadrocken och tofflorna med sina vänner.

5. Starka drinkar med polynesisk touch, förtärda med gamla fina kollegor- dessutom helt rätt sällis för melodifestivalshäng.

6. Lätt bakfylletrötthet. Hade glömt hur det känns. Tar det hundra gånger hellre än den mer välkända gravid- resp. amningsditon.

Om bara den här vargavintern kunde släppa sitt grepp också så ska det nog bli ordning på det här. Jo, så måste det bli.

Mitt nya mantra

2010-02-09T10:52:00.001Z

"Ännu en kukdag till ända".*

*Det är inte jag som myntat detta uttrycksfulla ordstäv. Men oj, vad jag använder det.

Ursäkta gnället

2010-02-05T10:27:00.002Z

..men allvarligt, finns det någonting bra med 2010?
Hittills har det bara pissat mig i munnen (som en mig närstående person uttryckte saken igår, när droppen som fick bägaren att rinna över, mer bokstavligt än man kan tro, infann sig).
När man håller på att sälja en lägenhet ÄR det faktiskt lite av en katastrof om det BÖRJAR LÄCKA I TAKET!

Satte, ser fram emot intensiv kontakt med försäkringsbolag, arga grannar (som jag tänker stämma) och en del krishantering med mäklaren den närmaste tiden. När jag inte drar fram klippkortet på vårdcentralen eftersom lillan är krasslig och slemmig.

Skulle vilja utnämna detta till ett riktigt jäkla skitår, jag.

Gravida borde spärras in

2010-02-04T11:59:00.002Z

Den här Birgitta Ohlsson, alltså. Hon borde tänka om. NU!
Folk som tackar ja till nya jobb när de är gravida är fan inte kloka.
Och att de tror att de ska jobba under tiden- vansinne.
För att inte tala om efter att de har fött (vet de inte att det kan ta lång tid att krysta ut ungen, man kan missa flera viktiga möten under tiden!).
Herregud, var ska detta sluta?
Att fullt friska, vuxna kvinnor får för sig att de ska arbeta heltid, vara ekonomiskt oberoende och bli likvärdigt behandlade på arbetsmarknaden?
Sjuka, sjuka värld!

Shit vilken grej

2010-01-22T11:56:00.002Z

Jag vill bara förtydliga att jag aldrig har formulerat mig så som nedstående citat vill påskina. Så, nu är det sagt.

Av alla meningar i en hel text..så väljer de ut en som inte ens finns...

Men sluta nu, 2010

2010-01-19T20:03:00.003Z

..och så lite kräksjuka på det! Nä, nu känns 2010 som min värsta ovän.
(Inser att jag kanske måste gaska upp mig när feedbacken (från min privata kritiker) på min senaste recension löd: men du, ska man verkligen skriva så mycket om sig själv i en recension och så lite om filmen och framförallt låta så bitter?).

Kom an då, 2010

2010-01-10T12:38:00.002Z

Måste säga att hittills har du inte riktigt levererat.
Fast vad vet jag, har ju knappt lämnat lägenheten sedan årsskiftet.
Kanske är det alldeles, alldeles underbart där ute.
Ha.

Orkanen Matilda

2010-01-10T12:30:00.001Z

..drog just in över pepparkakeland.

Stackars blogg

2010-01-03T16:38:00.002Z

Den får ingen kärlek längre, jag vet. Men alla förhållanden går upp och ner och så är det bara. Själv har jag åkt på nån slags mini-influensa. Hatar att vara sjuk. Just ett snyggt sätt att inleda det nya året och allt.

Det nya året ja...alltså 2009 var ju ett helt fantastiskt år så jag tror inte det kommer att gå att toppa. Hela 00-talet var ju grymt, när jag tänker på det. Jag var så ung, så pigg, så entusiastisk.
Jag fattar inte vad jag gjorde med all min tid. Ställde till det kanske.

Så roligt som jag hade då kommer jag nog inte ha kommande decennium. Inte på det sättet. Inte det där, festa, leva som man känner för, bara tänka på me me ME.

10-talet blir nog mer mys och gos. Lugn, förhoppningsvis. Och en hel del blöjor.

Det är läskigt att leva

2009-12-21T13:56:00.003Z

Tur att det finns skyddande hjälmar!

Jag. Äta. Plast. Nu

2009-11-30T13:36:00.001Z

När man är supertrött och less är det ju tur att hon är så jädra gullig.

Man vet att man blivit gammal..

2009-11-30T13:25:00.003Z

..när man stöter på gamla krogragg på öppna förskolan. Och ser sådana där som man alltid såg ute förr, på dagisvisningar. He he.
Tänk, ena dagen står man där, med en ljummen drink i näven, sedan vips, är det runtvisning i snickis och kuddis som gäller...
Och vi ser alla lika förvirrade ut.

Men va fan!

2009-11-16T10:42:00.003Z

NU ÄR DET JU SNART JUL!

IGEN!

VARFÖR, ÅH VARFÖR kommer detta faktum alltid som en chock för mig?
Och nyår, vad ska man göra då? Jag är fasen inte inbjuden på någon fecke.
Och alla årsbästalistor, vad ska man skriva i dem? Jag har inte hunnit kontemplera och vet ni vad? Det är inte bara årets bästa filmer som ska summeras utan hela jämrans ÅRTIONDETS (och vart fasen tog det vägen, årtiondet som innehöll ens ungdom? Va? Jag var ju 22 typ igår! Och är det inte obehagligt hur man plötsligt varit vuxen i ett helt decennium och överhuvudtaget KAN sammanfatta!)

Pust pust, djupandas.
Jag längtar fan till januari. Gråa, blanka januari då allt är kallt och lugnt och man inte behöver prestera, bara överleva.

Så fostrar du en slacker

2009-11-03T20:06:00.003Z

För att inte skapa ännu en duktig flicka här i världen satsar jag stenhårt på att låta mitt barn hänga. Bara hänga- med sköna typer. Det går ganska bra tycker jag. Vad vi ser här är inte mindre än ett mycket viktigt budord som praktiseras: "Du skall aldrig kliva ur pyjamasen före lunch på helgen".

Norrland - perfekt för blivande slackers.

Jag åkte till Norrland

2009-11-01T20:14:00.002Z

..och fick vara mig själv tillsammans med de fina vännerna.

På spaning efter skoterns dag.

Nya tider nya besvär

2009-10-28T09:02:00.003Z

Förr om åren brukade jag störa mig på okända snubbar som liksom dök upp bakifrån och halvviskade fram "hej, tjejen, hur är läget? Vad ska du göra i kväll?". Och sedan kanske erbjöd lite skamliga förslag.

Nu för tiden brukar jag störa mig på okända snubbar som liksom dyker upp bakifrån och halvviskar fram "hej tjejen, vilka ringer du med idag? Vill du sänka dina kostnader?". Och sedan kanske erbjuda lite prisvärda förslag.

Vet faktiskt inte vilket som är värst.

Lite trött faktiskt

2009-10-25T18:32:00.002Z

Äh, lite barn har väl aldrig stoppat någon.
Har jag tänkt.
Och så är det ju.

Men.
Efter fem månader med det lilla underverket så...börjar jag faktiskt bli lite trött.
Det nöter att inte sova ordentligt och att ständigt, ständigt ta hand om en liten hjälplös och krävande varelse och den lilla chock som uppstod när jag insåg att vänta nu, det här kommer ju ALDRIG att ta slut, har jag inte riktigt hämtat mig ifrån ännu.

Ville bara säga det.
Trött.

Dagens lunch

2009-10-20T09:25:00.003+01:00

I dag ska jag äta lunch med Clarence. Ser jag verkligen fram emot. Jag minns när vi brukade luncha på Globen Star. Clarence käkade alltid något extremt köttigt med mycket sås och potatismos. En riktig byggarbetarlunch.
Får se om flytten in till city har förändrat något i hans kostvanor.
Tänk om han föreslår sushi?

Bli inte som jag

2009-10-13T13:39:00.002+01:00

Läste i Resumé att Viggo inte rekommenderar en enda ung människa att bli journalist idag.
Kan inte annat än att hålla med.
Don't do it.
Just say no.
Deppigt men sant.

Barnfria vänner sökes

2009-10-12T15:32:00.004+01:00

Alltså, missförstå inte nu. Alla kompisarna som har barn är såklart guld värda. Vilken jäkla skattkista att ösa kunskaper ur. Amningsproblem, matportionsstorlekar och bajskonsistenser - fantastiskt nyttigt och kul att få älta om.
Men.
Fan vad skönt det kan vara att hänga med folk som inte har barn. Och enkelt. För om sanningen ska fram så är det ju lite småjobbigt att umgås med EN liten bebbe, hur gullig och snäll den än är.
Och om den/de andra man ska äta middag/fika/ta ett glas vin med OCKSÅ har ungar blir det plötsligt så..komplicerat. Det går ju. Men det kan vara ganska utmattande och inte direkt som förr.
Ta nu i helgen. Kollade fotbollsmatch, käkade mat och drack vin med några väldigt barnfria och harmoniska, utvilade, välartikulerade människor, som satt still och kunde hålla en konversation igång utan avbrott. De var (nästan provocerande) ointresserade av att prata om/med eller gulla med mitt barn. Vi snackade inte om barn en enda gång under kvällen.
Hur trevligt som helst.
Enda oroväckande tecknet: Hon drack inget eftersom hon skulle "köra hem" sedan.
Hm...

Snabba ryck

2009-10-07T19:43:00.002+01:00

I morgon bitti ska jag vara med i Nyhetsmorgon och snacka film.
Bara så där. 08.45.
Jikes!

Hårda tider

2009-10-07T16:05:00.003+01:00

Det slår liksom aldrig fel. Så fort man hinner reflektera - FÅR det verkligen vara så här bra - så kabam, händer det något som sabbar stämningen.
Orkar inte gå in på detaljer.
Visar istället en bild på min gamle kollega Per. Hoppas han blir popstjärna, jag tror han och hans band är på god väg faktiskt.

Per - en manlig Annika Norlin (fast mer åt Fibes-hållet rent musikaliskt).

Bullmamman

2009-10-05T12:37:00.002+01:00

..det är jag det.
För igår ställde jag mig och BAKADE. Kanelbullar. En jädra massa. Det var ju kanelbullens dag.
Har aldrig bakat kanelbullar tidigare men de blev faktiskt ganska goda. Och jag fick massor av idéer om hur man skulle kunna vidareutveckla bullar, typ göra dem smarrigare med mandelmassa, citron, vanilj och nötter.
MMmmmm.

Eftersom jag åt ansenliga mängder deg (DEG, mmmm) och bullar igår gick jag upp tidigt, drog en kopp kaffe, slängde ner ungen i barnvagnen och begav mig ut på rask morgonpromenad. (Det är nog det mest ätstörda jag gör). Ganska effektiv grej faktiskt.

Fast sen åt jag tre bullar till när jag kom hem.

En fläkt från gamla tider

2009-10-01T15:55:00.003+01:00

Sitter på jobbet. Vi håller på och flyttar. Hela nöjesredaktionen har rört sig exakt tio meter och mitt lilla en-gång-i-veckan-skrivbord har fått hänga med. Mitt i kaoset ser jag plötsligt en gammal chef som är på besök. Lite oväntat men roligt. Sist vi sågs satt jag och grät i ett konferensrum i Globen. Med ett nedläggningsbesked slängt i ansiktet, och han var också lite rödgråten vill jag minnas. Nej, förresten, sist vi sågs var i ett annat konferensrum där jag fick skriva på mina avskedspapper. Jag var nog fortfarande i chocktillstånd och hade mycket svårt att tro honom när han sa betryggande ord om att det skulle gå bra för mig, att jag inte skulle oroa mig.
Han fick ju rätt får man väl säga.
Och nu sågs vi precis här. Hos "motståndarsidan". En snabb kram. En pust från svunna tider. Roliga, slitiga, fast anställda tider.

Fan vad länge sedan det känns nu.

Harmoni

2009-09-24T21:48:00.002+01:00

Bebisen sover.
Katten sover.
Brasan slocknar sakta.
Det är helt svart och tyst ute.

Jag är på landet med dator och barn som enda sällskap.
Nu ska jag lägga mig mellan svala lakan med lillan tätt intill och bara lyssna på hennes andetag till jag somnar in.

Adda eller ej?

2009-09-23T14:43:00.000+01:00

Min senaste friendrequest. Vad tror ni?

Känner mig lite skör

2009-09-22T13:36:00.002+01:00

Vissa dagar vill man bara sitta inlindad i en filt, utan något ansvar alls, varken över ungar eller tidningssidor.
Som idag. Det känns plötsligt som ett oöverstigligt hinder att behöva informera en skådis man gillar att man måste korta i hans enkätsvar, fast han uttryckligen bett om att inte bli kortad.
Oöverstigligt säger jag.
Har fortfarande pyjamas på fast klockan snart är 15.
Äh, nu lägger jag ner och letar efter lite choklad istället.

Vuxen på riktigt

2009-09-08T16:10:00.002+01:00

Barn, jobb, lägenhetslån- bah.
Det största tecknet på att man blivit vuxen är när man väljer bort husets vin på kran och tar ett glas dyrt ur flaska. För att unna sig. För att man vill ha något som är gott, inte bli berusad snabbt och billigt.
Det praktiserade jag i går kväll på mitt stammishak.
Ett paradigmskifte.
Exklusivitet och kvalitet, mina vänner.

Kanske passar nästa gång

2009-09-07T10:10:00.002+01:00

Bebis är snart fyra månader, jag har börjat jobba lite smått och det mesta börjar gå på rutin igen. Blev därför ganska glad över möjligheten till fecke som öppnade sig i helgen.
Utan killen, utan bebisen. Bara jag, fri och ledig, skulle gå på maskerad, mingla, bli lagom berusad och få känna att "yeah, man, still got it"!
Iklädd min finaste grunge-mundering (det var 90-talstema) intog jag festlokalen. Kände mig tokigt laddad. Och började prata med total strangers. Det gick inget vidare. Kände direkt hur jag liksom var i fel tonart.

Som en stackare jag anföll. Han jobbade som managementkonsult. Ah, tänkte jag. Nu ska jag, en gång för alla, försöka förstå vad en "managementkonsult" faktiskt gör.
- Jag jobbar med bensinbolag, säger han.
- Åh, vilken framtidsbransch, sa jag.

Varför sa jag så? Helt onödigt. Ska jag säga förresten, som skriver om biofilm (!) i en papperstidning (!).

Lite senare, när jag slagit mig ner med några andra journalister och fått lite välbehövligt skvaller, kom en viss snubbe på tal.
- Men alltså, han är ju en riktig idiot, säger jag.
- Fast han är ganska schysst faktiskt, rent privat, säger hon, som uppenbarligen umgås med sagda snubbe.

Sen dansade jag till Spice girls, drack i snabb takt tre glas vin, blev sömnig och gick hem utan att säga hej då.

Det var nog ingen craving

2009-09-01T11:35:00.002+01:00

Mmmm..min favoritlunch under graviditeten. "Lyxig räksmörgås" från Daglivs.
Arbetade upp ett fint, dyrt och kaloritungt beroende.
Räkmacka, vilken ljuvlig uppfinning, en perfekt skapelse. Majo och vitt bröd, fina grejer. Om man är gravid.
Fast nu vill jag ju fortfarande käka "Lyxig räksmörgås" minst en gång i veckan. Minst.

Hur ska jag kunna motivera det för mig själv?
Amning?
Ja, fan, det funkar.

Så ni vet

2009-08-29T14:41:00.001+01:00

Ja, jag vet inte om ni kommer ihåg vad ni gjorde för EXAKT ett år sedan.
Själv blev jag gravid.

Ny nivå av stolthet

2009-08-25T11:56:00.002+01:00

Alltså, när folk berömmer ens barn. Det är liksom något helt nytt som händer i en då. En nivå av mullrande glädje som man innan inte visste fanns där inne.

Och jag kan säga att när The Kjell Bergqvist stannar upp, kommer fram och gullar med ens bebis och sedan- efter intervjun- önskar en "lycka till med Matilda", är man ju redo att dö.

Note to self: Recensera INTE "Bröllopsfotografen", du är fett jävig!.

Nära-bikramupplevelse

2009-08-24T11:45:00.002+01:00

Igår tog jag mig i kragen efter ungefär ett års total avhållsamhet från allt vad muskelbyggande och fettförbränning heter. Herregud, vad är poängen med att träna när man ÄNDÅ kommer att bli fet, liksom.
Men nu, såhär tre månader efter leverans, var det dags.
Så jag hakade på några vänner till en fuktig källare i Vasastan. Bikramyoga, tydligen sjukt effektivt.

Det handlar alltså om att utföra dynamisk yoga i extrem värme. I salen är det nämligen 40 grader varmt.
Fyrtio grader.
Rätt varmt faktiskt. Minns när jag var på semester i Kroatien för några år sedan. Det var 32 grader en dag. Då kunde jag knappt röra mig.

Nu stod jag där, iklädd i princip bara bikini (allvarligt, bara att se sig själv halvnaken, ur alla vinklar i en spegelbeklädd, lysrörsupplyst sal, full av supersmala jäkla yogis är egentligen tillräckligt motiverande att sluta äta för evigt) och försökte andas. Och förstå den energiska, väldigt påklädda, ledarens glada tillrop. Jag såg ju att hon rörde på munnen och hörde ljud men kunde inte göra det begripligt. Allt var bara ludd. Och svett. Mycket svett. Det kändes som att jag tagit en dusch, så blöt var jag. Alla andra också. En intensivt djupandande man framför mig hade bar överkropp och svettpärlorna dansade över hans rygg i takt med att värmevågorna vällde över oss. Jag försökte böja min rygg bakåt, samtidigt som jag drog in magen, spände rumpan och försökte undvika att svimma.

"Bara 89 minuter kvar", muntrade jag upp mig själv med och tog en klunk av mitt nästan helt uppvarmda vatten.
Jag kan inte beskriva vad som hände sedan, det är höljt i ångdimma. Jag vet bara att jag ska dit igen nästa söndag, till fuktkällaren, och jag är rädd.

Inte bara Kim

2009-08-21T14:51:00.003+01:00

Nämen, jag och Persbrandt fick plötsligt något gemensamt! Våra barn har ju samma namn!
Hans lilla nye son heter visst Åke Lo. Och vad heter min lilla tjej om inte..Åke Lo..nä, skoja. Men Matilda Lo heter hon.

Tänk om Åke och hon blir ihop när de blir stora. Lo och Lo. Vilket par.
Och vilka roliga släktkalas det skulle kunna bli.

Nya City

2009-08-20T14:54:00.005+01:00

Känns ungefär som gamla City, kanske lite fräschare. Helt ok läsning. Men inte utan besk eftersmak. Herregud, tänk om Punkt SE hade behandlats på samma sätt, jesus vad arg jag hade varit. Shit, kom precis på att jag ju jobbat på City! Ha, det hade jag visst förträngt. Minns det knappt iofs. Mådde mest illa och var osocial. En dålig tid.

Ingen revolution

Man vet att det är höst

2009-08-19T12:22:00.002+01:00

..när man åter börjar läsa resume.se och dagensmedia.se det första man gör på morgonen.
..när man börjar planera sitt nya sportiga liv. (På söndag ska här bikramyogas).
..när den där krispiga känslan i luften gör att man plötsligt knäpper koftan trots att det är soligt.
..när man planterat nya blommor i balkonglådan eftersom man slutligen givit upp hoppet om de där stackarna som kroknade redan i slutet av juni.
..när man försöker boka in lite dejter med kompisarna och det inte verkar kunna bli nåt förrän i mitten av september. Kanske.
..när man tänker "men oj, vad fort det här året går, rasande snabbt faktiskt".
..när det redan nu planeras för var och hur det ska firas jul.

Jag är så cool

2009-08-18T16:59:00.003+01:00

Jag har börjat spela innebandy i ett lag.
Eller, rent tekniskt så har jag inte kommit igång ännu.
Det finns inte något lag heller.
Men konstigt nog har jag en innebandynerv djupt där inne, som vill svettas i grupp, skrika uppmuntrande till lagkamrater och okvädninsgord till domaren.

Jag vill tydligen inget hellre än att få bära min klubba med stolthet, dra på mig shorts och t-shirt och tillbringa tid i en sporthall.

Fattar inget på ett logiskt plan. Försöker analysera men kommer ingen vart. Är det 30-årskris? Föda barn-kris? Allmän kris?

Grejen är att jag och Malin på jobbet har snackat om att dra ihop lite sköna brudar ganska länge.
Undrar om det är ht09 det händer?
(Vill du vara med så kontakta mig på fejan vetja!)

Nu kör vi

2009-08-17T13:18:00.002+01:00

Så där ja, nu lägger vi den här sommaren till handlingarna tycker jag. Dags att kavla upp ärmarna igen. Komma igång med livet.
(Ja, jag känner mig verkligen så här äckligt taggad!)

Det här kan faktiskt bli en av de bästa höstarna ever. Känner mig så lycklig och priviligerad som får ha ett så roligt jobb och ta hand om en sån fin liten bebis. Kommer bli kanon det här. Om jag inte får svinpesten förstås.
Det skulle ju kunna lägga sordin på stämningen.

Sommarstängt

2009-07-13T16:39:00.003+01:00

Fan vad jag hatar alla butiker och krogar som sommarstänger.
Bor vi inte i en storstad, eller?

Men just nu är jag inte bättre själv. Trots att det borde vara full fart så tror jag att det är läge att trappa ner ett tag. Så att säga, ladda batterierna. Hänga med min bebis och sånt.
Så ha det fint nu allihopa så ses vi här när det börjar mörkna igen.

Men jag då?

2009-07-09T13:22:00.002+01:00

Hmm..undrar hur Madonna tar det här med sin generationskamrat Jackos död och begravning?
Det måste ju vara som att se sin egen.
Väl?

Vilken kille

2009-07-07T10:44:00.002+01:00

Det syns knappt men till höger på bilden står en av de hetaste snubbarna just nu. Gustaf Hammarsten. Mannen med den roligaste karriärutvecklingen i landet. Sist jag såg honom var i ett kostymdrama på Stadsteatern. Igår kväll hade han galet sex med Sacha Baron Cohen. (Ok, inte på riktigt men ändå).

Greppvänligt?

2009-07-06T12:09:00.003+01:00

Vet inte om detta är helt normalt men lillan kommer i alla fall bli en hejare på att klättra i träd.

Känner mig löjligt uppspelt

2009-07-02T15:34:00.000+01:00

Men kan det verkligen bli lika kul som sist?

Somrar jag minns

2009-06-30T11:55:00.002+01:00

Nu, NU är det sommar. Det är just precis det här. All svett, sol, asfalten som kokar, rödbrända kroppar i rålis.
Måste stanna upp och komma ihåg att ta in.

Minns sommaren 2002. Då jag var så skamlöst ung och började varje dag med att gå hem och lägga mig, typ. Cyklade och badade, dansade och snurrade runt.

Sommaren 2005 var något helt annat, så fruktansvärt olycklig, ensam, smal och satt mest på en buss mellan Malmö och Trelleborg. Av alla ställen.

2007- sönderjobbad och första riktiga, betalda semestern. Regn, regn och tre säsonger av Lost på en vecka.

2008. Konstigt ledig, planlös och ångestfyllt. Nydumpad av jobbet och extremt oviss framtid.

Och så nu då. Jämfört med förra året är allt annorlunda. ALLT.
Precis som det ska vara.

Barnkräks OCH dagens

2009-06-29T16:07:00.003+01:00

Slog till och gick på galej i helgen. Utan bebis. I flera timmar. Kom hem, lite lagom på sniskan strax innan midnatt och var så glad och älskade sommaren, min familj och livet självt.

Det GÅR faktiskt att ha ett liv, trots allt. Så kom an, bjud ut mig på rosé i gröngräset. Jag kommer, jag lovar.

Sjukt snygga värdinnor.

Icke-dömande bebis.

Luke säger som det är

2009-06-25T17:38:00.004+01:00

Jag träffar Luke Perry lite oväntat. Passar naturligtvis på att fråga hur hans nya film, svenska "Äntligen midsommar" är.

Luke tittar lite pillemariskt på mig, småler och säger till slut: Ärligt talat Miranda, den är inge vidare.

Ok, säger jag och skriver en mental note ("två getingar max") till mig själv inför kommande pressvisning.

Tänker tacka för mig och gå då Luke plötsligt frågar om jag inte ska hänga på till hans trailer. Han ler sådär pillemariskt igen.

- Eh, nej tack, säger jag försiktigt och tänker på mitt lilla barn därhemma.

- Aha, du kanske var mer en Brandon-tjej då, säger Luke melankoliskt och går.

Sedan hookar jag upp med Britney Spears som råkar sitta precis bredvid. Försöker få en kommentar om hennes nya kille*.

(*Ok, ovanstående har bara inträffat i mitt huvud under den korta stund jag fick sova i natt. Ganska medioker dröm på det hela taget. Men jag är ändå imponerad över att jag är så jobbfokuserad när jag sover. Och att mitt undermedvetna skojar så roligt med mig själv; "en Brandon-tjej", ha ha, det var ju kul sagt av Luke ju, såhär 15 år senare liksom).

Dagens visdomsord

2009-06-24T15:12:00.002+01:00

Det är Emma som säger det. Orden som ganska perfekt ringar in "hur det känns att bli mamma" (en fråga jag fått ganska ofta på sistone). För precis så kände jag när jag tittade på lillan när jag fick henne på BB.

"Jag vet inte vem du är men jag ska göra allt jag kan för att försvara dig".

Och så känns det fortfarande. More or less.

Sista turen till Sös?

2009-06-22T10:54:00.002+01:00

Japp, idag är det återigen dags att stuva in unge, kille och mig själv, och allt bohag som det kräver, i bilen och dra iväg till Södersjukhuset. Igen. Jag menar, det finns ju fortfarande en handfull människor där som INTE har sett mitt underliv up front, så det är ju bara att köra på.

Fast livet går ju vidare

2009-06-16T10:36:00.003+01:00

Livet tar faktiskt inte slut för att man får barn. Det blir bara lite annorlunda. Visst, ibland får man välja bort lite, det fattar jag nu efter en månad av moderskap. Men vissa saker förblir desamma. Som måndagsträff på Tranan. Tack och lov.

Lite vin i en källare- allt jag begär.

Nu kom skatteåterbäringen

2009-06-15T12:47:00.002+01:00

Alltså inte den där (skrattretande lilla) summan från Skatteverket. Jag snackar barnbidrag! Helt oväntat! Fatta att barnbidraget är 1050 spänn nu för tiden. Mycket eller lite, ingen aning men he he, det räcker ju till ett par finfina sommarskor till mami, det är ett som är säkert...

Åh nej jag har blivit en sån!

2009-06-11T16:54:00.001+01:00

Jo, en sån där jobbig jäkel som propagerar för barnlösa vänner om att de måste skaffa barn. Nu helst.
När hände det? Jag hatar ju såna typer?

När slutar vi att satsa?

2009-06-10T13:03:00.005+01:00

Det här med att få barn öppnar onekligen upp nya intresseområden. Förutom att jag numera med stor entusiasm diskuterar bajskonsistens och amningstekniker så har jag också insett att hela fältet barn/ungdomar har blivit spännande på ett helt nytt sätt.

En sak som har slagit mig under både graviditet och nu, efter födseln, är den enorma barnapparat som finns i samhället.

Mvc, dit jag gick och träffade en fantastisk barnmorska i snitt två gången i månaden under nio månader och dessutom gick på föräldrakurs i två delar, var gratis och grymt bra.

Bvc, dit jag går nu nästan en gång i veckan är också gratis och känns mycket förtroendeingivande.

Förlossning och efterföljande vård var också full av fantastisk personal som var rörande engagerade i mig och mitt barn. Gratis.

Besök på amningshjälpen och alla efterkontroller (många!) också gratis och extremt noga.

Alltså: Så länge barnen är små, typ nyfödda och upp till ca 5 års ålder så har samhället lagt extrema resurser på kidsen. Sett till att de föds på ett säkert sätt, att de får käk utan att mamma har för ont, att de är hälsosamma och vaccinerade.

Mycket bra och fint alltihop. Och som sagt, jag är närmast rörd över hur många fina människor det finns inom vården.
Men. Sedan slutar vi (samhället/vi medborgare) att bry sig verkar det som. Läste Belinda Olssons smarta krönika idag och fick genast mer vatten på den här kvarnen, som jag funderat på ett tag.

Vart tar alla dessa superengagerade föräldrar (de som har så jädra mycket åsikter om smärtlindring/amning/dagispedagogik) vägen när barnen blir lite, lite större? Varför finns plötsligt inga nattvandrare, fritidsgårdar eller andra resurser inom skola, barnpsykiatri etc så fort ungarna kan gå och stå själva? Ska de klara sig själva när de är typ 9? 11? Har vi curlat så mycket att vi inte orkar mer då?

Det är sånt jag funderar på här i regnet i väntan på att bli en riktig lattemamma.

Ja, det ÄR upprörande

2009-06-08T14:33:00.002+01:00

Att nästan 10 % la sin röst på antingen piraterna eller sd är faktiskt ingenting annat än sjukt deppigt.

En plötslig doft av 1800-tal

2009-06-03T15:50:00.003+01:00

He he. Eftersom jag inte är gift och lillan därmed är avlad i synd är det tydligen inte helt givet att det är min kille som är pappan. Inte enligt dagens byråkrati iaf. He he. Jag måste alltså gå till stadsdelsnämnden och INTYGA att det är han som faktiskt är den lilla bastardens upphovsman.

Innan dess är jag ensam vårdnadshavare (he he, makten gör mig rusig, kanske drar på det lite..).

Hade vi varit gifta hade det däremot inte rått något som helst tvivel om vem som innehar faderskapet.
Fräscht, inte sant?

Bra reklam?

2009-06-02T08:38:00.001+01:00

Som innehavare av en postgravid kropp tar jag fan illa upp av gina tricot-reklamen. Gissa var jag INTE tänker köpa årets bikini..

Läget just nu

2009-06-01T11:12:00.002+01:00

Gör: Svettas. Det blir så när det är varmt och man har en liten bebis konstant klistrad mot kroppen.
Tittar på: Mina fina mors dag-presenter. He he, totalt surrealistiskt att vara på mottagarsidan men kul!
Planerar för: Kvällens träff på Tranan. Ska bli mkt spännande att se om bebis tycker det är ok om morsan drar iväg själv ett par timmar.
Inom kort: Promenad med barnvagn. Känns fortfarande lite spännande.
Fasar för: Att säsong 5 av The Wire går så rasande snabbt. Snart är det slut - vad ska jag göra då?

Dagens outfit

2009-05-29T10:31:00.001+01:00

Dagens tema är rosa och elefant.

Alltså, jag lever

2009-05-28T17:34:00.002+01:00

Det här med förlossning är heavy stuff. Helt sjukt faktiskt. Det mest bisarra jag varit med om.
Fick kontakt med min urkvinna och tacklade hela grejen UTAN epidural (inte för att jag tycker att det är något att skryta med, det hoppas jag verkligen att ni har förstått vid det här laget. Förlossningsskryt är det värsta jag vet).

Det gick bara jävligt snabbt. Inget vankande i korridorerna, djupandning och sittande på pilatesbollar här inte. Och ja, det gjorde förbannat ont.
Men sen får man den där slemmiga lilla klumpen som skriker på sin mage och man inser att det faktiskt är en liten människa. Som man har odlat inne i sin mage och som nu finns på riktigt.
Och det är ju helt fantastiskt.
Det har fortfarande inte sjunkit in men jag är väldigt glad att jag har henne.
Åh, måste nästan lipa lite.

Vad som däremot inte fanns med i planen var allt jäkla elände som alltså kan inträffa EFTER förlossningen.
Utan att gå in på detaljer (ni vill inte veta, trust me) så har jag tillbringat mer tid på sjukhus den senaste veckan än jag gjort under hela mitt tidigare liv.

Lite av en total nollpoängare.
Men jag lever (tack Gud för att jag inte bor i ett u-land) och börjar må mycket bättre.
Och lillan mår finfint och det är ju det viktigaste.

Ångestdröm

2009-05-27T13:31:00.006+01:00

Usch, ni vet när man drömmer något asjobbigt och nästan kämpar för att vakna?
Som jag, häromdagen.
Jag gick i en sjukhuskorridor, nästan klaustrofobisk med lysrör från helvetet. Jag var barfota, inkopplad på dropp i en rullbar ställning och hade bara på mig landstingets engångstrosor i nät (?) och en gammal urtvättad sjukhussärk med två strategiskt trasiga knappar.
"Tur att ingen ser mig nu", tänkte jag.
Och gick förbi ett inglasat lunchrum där en massa medpatienter satt och käkade. Alla tittade upp från sin soppa och stirrade ut mig med svartkantade ögon.

Jag gick snabbt in på närmaste toalett och tog en titt i spegeln.
Det första som slog mig var blodfläckarna över hela baksidan av särken. Kan inte ha undgått någon som sett mig.
Sedan lade jag märke till det härjade, osminkade ansiket i spegeln. Och håret, HÅRET på den stackars saten jag närstuderade.
Galet och smutsigt.

Och sedan insåg jag det allra värsta.
Det var ju ingen dröm alls.
Bara ännu en dag som inlagd på sös.

Something's gotta give

2009-05-23T12:30:00.002+01:00

Ok, nu är det jag som lägger ner Twitter.

Länge leve lustgas

2009-05-18T10:43:00.001+01:00

Det är allt jag kan säga just nu. Samt att livet plötsligt blev enormt mycket konstigare. Och vackrare.

Jag kunde alltså ha varit i Cannes nu

2009-05-15T09:27:00.003+01:00

Det är faktiskt ironi på hög nivå att JAG tydligen ska få barn just under Cannes-festivalen. Jag ser liksom framför mig hur en ledsen liten krake får se sin mamma åka iväg på galej varenda födelsedag. Det är väl sånt som krattar för livslånga terapibehov...

Å andra sidan, i den här takten så hinner jag gott och väl åka ner, jobba järnet och komma hem i god tid innan det ska firas födelsedag. Om inte mitt nya hemliga vapen kan speeda upp processen lite: Hallonbladste!

Ger en alert och smidig livmoder.

För övrigt

2009-05-14T11:41:00.002+01:00

..inser man att man börjar bli gammal när ett av namnen bakom årets F12-premiärutskick är Oliver Ingrosso.

Gammal, gammal.

Hörru bebis

2009-05-13T10:18:00.000+01:00

Alltså, att missa deadline så här är helt enkelt inte acceptabelt.

Men åhhhhhh

2009-05-11T10:59:00.000+01:00

Nej, man kanske skulle gå på rave eller nåt...

Otålig

2009-05-08T10:46:00.003+01:00

Man har laddat. I nästan tio månader.
Man har blivit tjock, svullen, trött, kompromissat med sin klädstil rätt rejält ganska länge.
Försakat socialt umgänge.
Varit illamående, orolig, uppspelt, i chock och i twilight zone.

Funderat sjukt mycket.
Börjat identifiera sig mer med att vara en mama-läsare än en person som utnyttjar sitt medlemskort på Spy bar.
Låtit sig själv varva ner lite och inte tokfokusera på jobbet HELA tiden.

Och till slut kommit fram till att det ju är precis som det ska vara.

Man känner sig redo. Att förändra sitt liv. Redo att göra något helt sjukt konstigt brutalt med sin kropp.
Och nästan, nästan SE FRAM emot det.

Är det då för mycket begärt att ungen gör sin del och..kommer ut?

Kom nu, unge.

Helgarderat

2009-05-06T15:19:00.003+01:00

Idag hade jag tiggt till mig att få jobba lite (det HÄNDER ju inget) fast jag officiellt har gått på eh, föräldraledighet (antar jag att det måste kallas, weird!).

Begav mig således till Rigoletto och spanade in Tuva Novotnys nya film "Original". Ska inte säga så mycket om den här och nu. Bara att bebisen låg blick stilla under hela filmen- i skarp kontrast till när jag var och såg "Star Trek" förra veckan. Då jäklar var det liv i luckan. Det kan ni ju dra era egna slutsatser om.

Lustigt nog befann sig ytterligare två Expressen-recensenter i lokalen. Hm...kanske bäst så, OM vattnet hade gått hade vi ju varit garderade!

I övrigt kan jag bara säga att jag tänker på mina forna kollegor på Aftonbladet. Fy fan. De bistra nedskärningstiderna är verkligen här nu och jag lider med er (och vet hur det känns att plötsligt stå utan jobb).